Nordirland och Ungern är två nya medlemmar i det internationella nätverket som Almedalsveckan tillsammans med ytterligare ett antal demokratifestivaler var med och bildade för fem år sedan.
Konceptet bakom Almedalsveckan sprider sig både internationellt och nationellt och demokratifestivaler finns nu i flera europeiska länder. Men även om festivalerna samarbetar och inspireras av varandra har de delvis valt olika vägar – och verkar i väldigt olika kontexter.
Allt började i Almedalen för ungefär 50 år sedan. Det var då socialdemokraten Olof Palme drog i gång traditionen med sommartal i Visby. En tradition som med tiden kom att utvecklas till den Almedalsvecka som vi ser idag. Men det Palme kom på under sin semester på 1960-talet har inte bara påverkat Gotland och Sverige. Konceptet har spridit sig och i flera länder finns nu liknande demokratifestivaler.
Bland de största är danska Folkemødet, som startade 2011. Precis som Almedalsveckan samlar den danska motsvarigheten tiotusentals människor och har kommit att bli en av landets viktigast politiska mötesplatser.
Varje år i juni förvandlas den lilla staden Allinge på ön Bornholm till en stor demokratifest. Då samlas medborgare och beslutsfattare för att hålla demokratiska samtal, efter inspiration från Almedalsveckan.
Ungefär samtidigt som Folkemødet i Danmark började Arendalsuken i Norge planera för sin första festival, som blev verklighet år 2012.
– Almedalsveckan har banat väg för så många andra demokratifestivaler, säger projektledare Tone Skindlo Taraldsen. Vi har fått massor av idéer, stöd och kunskap från Gotland.
Tillsammans med några av sina internationella motsvarigheter har Almedalsveckan bildat ett nätverk; Democracy festivals association. Det ger möjlighet att dela kunskap men också att hjälpa organisationer som vill starta upp liknande projekt i nya länder.
Festivalerna delar ambition och ideal, men verkar i mycket olika kontexter. I Ungern blev till exempel festivalen DiákFeszt först förbjuden men kunde till slut äga rum år 2017 och sedan igen 2021. Och i de baltiska länderna har Rysslands invasion av Ukraina på kort tid skapat ett extremt spänt läge.
Irina Kuznecova jobbar med LAMPA-festivalen i Lettland och räknar med ett antal turbulenta år framöver.
– Därför måste vi anstränga oss ännu hårdare för att skapa ett starkt, sammanhållet och motståndskraftigt samhälle. LAMPA är inget trollspö som automatiskt kommer att rädda demokratin men det är ett kraftfullt verktyg för att utveckla ett demokratiskt sinne bland dagens och framtidens ledare, säger hon.
I grannlandet Estland firar Arvarmus-festivalen tioårsjubileum. Kaspar Tammist är en av organisatörerna och trycker också på vikten av att forma morgondagens demokratiska medborgare.
– Vi lägger mycket krut på den unga generationen. Vi tror att en positiv utveckling för demokratin börjar hos dem. En ny generation kommer att växa upp och ta förändringen med sig, säger han.
Utöver de skilda geopolitiska kontexterna, har de europeiska demokratifestivalerna också delvis valt olika vägar. I Finland finns SuomiAreena – som arrangeras av landets största kommersiella tv-bolag. Här handlar samtalen inte bara om politik utan även om mat, sport och hälsa. I Belgien har Jubel-festivalen försökt att ta konceptet till en europeisk nivå. Projektet leds av Alain Deneef som hittade information om Almedalsveckan av en slump för fem år sedan.
–Nu har vi haft två omgångar och det är ännu för tidigt att säga vilken inverkan vi kommer att ha. Vår utmaning är att hitta ett innovativt sätt att prat om Europa på en plats där alla samtal redan handlar om Europa, säger Alain Deneef.
Utöver de internationella efterföljarna har Almedalsveckan även inspirerat liknande mötesplatser på andra håll i Sverige. Mest etablerad är Järvaveckan som startade 2016. Här ligger fokus på att bjuda in röster som sällan hörs i samhällsdebatten.
Almedalsveckans verksamhetsledare Mia Stuhre ser inga problem med att konceptet sprider sig – tvärtom.
– Vi är bara glada att det blir fler arenor för demokratiska samtal. Det vinner alla på! säger Mia Stuhre.
Text (något reviderad) skriven av Moa Candil och är hämtad från Almedalen Just Nu - guide för medverkande under Almedalsveckan 2022.
